Antidepressiva medel och barn
Varför ger läkaren antidepressiva till barn?
Det är en fråga som poppar upp nästan dagligen i pressen och i olika forum.
För att göra det enkelt så börjar vi med mamman och födseln.
Mamman, i tyvärr allt för många fall, har en kropp med brister och störningar. Jag talar om mineraler och hormoner, mm.
Dessa brister ger barnet en dålig start på livet och bäddar ibland för problem tidigt.
Hur föds barnet?
En del föder med kejsarsnitt, ibland nödvändigt akut, men väldigt ofta för att inte bli "förstörd."
Vid kejsarsnitt missar barnet den viktiga "bakterieduschen" från mamman och kommer rakt ut i luften där det bor en massa andra partiklar och bakterier som inte alls skyddar.
Vaginalt så duschas barnet med mängder av goda bakterier och är skyddad när det kommer ut i luften.
Kan mamman sedan inte amma heller utan barnet får ersättning så ställer det till det redan där.
Om barnet missar duschen, så kan det uppstå många problem inom ett år. Immunförsvaret är försvagat och då kan barnet lättare få en infektion, t.ex. halsont/fluss eller nåt annat och då kommer antibiotikan fram.
Antibiotikan tar död på de få goda bakterierna i tarmen och härifrån går det ofta utför.
Ett barns tarmflora är normalt färdigutvecklad vid tre års ålder, men med all den påverkan jag redovisat ovan så tar det mycket längre tid.
De goda tarmbakterierna har till uppgift att sköta om hormonsystemet, immunförsvar och en massa andra viktiga funktioner.
Lyckohormonet Serotonin tillverkas till 90 % i tarmen, 50 % av Dopamin tillverkas också där.
Ju sämre tarmflora desto sämre produktion av viktiga hormoner för humör och välmående.
Även allergi utvecklas snabbare av dålig tarm, vilket många föräldrar får erfara väldigt tidigt.
Barnet får hudproblem, blir ofta förkylt och luftrörsproblem dyker upp som ett brev på posten.
Allt detta talar inte läkaren om alls, för de kan inte kopplingen mellan de olika funktionerna och vilken påverkan vaccin och antibiotika har.
När barnet då når en ålder av tre matas det ofta med godis, glass, bullar och kakor, chips och andra livsmedel som alla har smakförstärkare i sig.
Tarmfloran kämpar för sin överlevnad.
Redan här kan man börja ana beteendestörningar på en del barn. Autism, mm.
Föräldrarna fortsätter ha fredagsmys och ju äldre barnet blir ju mer legitimt blir det med barnkalas där det dukas upp med sockerbomber.
Tarmfloran kämpar.
Nu börjar humörsvängningarna komma tätare, beteenden ändras och föräldrarna blir oroliga.
Vid fem, sex, sju år drar det iväg och barnet stökar i skolan och hemma är det cirkus.
Här någonstans kommer Farbror doktorn in i bilden igen. Efter lite utredning gnuggar hon eller han händerna och skriver ut lite piller för att få lite ordning och reda.
Vad är det oftast i pillren?
Jo, serotonin. (var i kroppen görs detta hormon?)
Det är inget doktorn säger (knappt vet) och föräldrarna får inga råd om kostförändring eller spel och mobilanvändning.
De fortsätter som vanligt med barnkalas och skärmtid och tarmfloran kämpar.
Senast i förra veckan ringde en mamma från Stockholm. Deras son har autism och efter tio minuter i telefon fick hon mer lättförståelig information än hon fått de senaste tre åren av vårdens olika instanser. Hon hade aldrig hört om hur viktig tarmen är i dessa sammanhang.
Sammanfattning;
Är det mammans "fel"?
Nej, så klart inte. Vi behöver alla skärpa till oss vad det gäller kost och skärmtid.
Vi vuxna måste lära oss mer om det grundläggande, hur våra kroppar funkar och hjälpa våra barn så de slipper äta medicin. Det är inget omöjligt uppdrag snarare ett nödvändigt uppdrag.
Det är en fråga som poppar upp nästan dagligen i pressen och i olika forum.
För att göra det enkelt så börjar vi med mamman och födseln.
Mamman, i tyvärr allt för många fall, har en kropp med brister och störningar. Jag talar om mineraler och hormoner, mm.
Dessa brister ger barnet en dålig start på livet och bäddar ibland för problem tidigt.
Hur föds barnet?
En del föder med kejsarsnitt, ibland nödvändigt akut, men väldigt ofta för att inte bli "förstörd."
Vid kejsarsnitt missar barnet den viktiga "bakterieduschen" från mamman och kommer rakt ut i luften där det bor en massa andra partiklar och bakterier som inte alls skyddar.
Vaginalt så duschas barnet med mängder av goda bakterier och är skyddad när det kommer ut i luften.
Kan mamman sedan inte amma heller utan barnet får ersättning så ställer det till det redan där.
Om barnet missar duschen, så kan det uppstå många problem inom ett år. Immunförsvaret är försvagat och då kan barnet lättare få en infektion, t.ex. halsont/fluss eller nåt annat och då kommer antibiotikan fram.
Antibiotikan tar död på de få goda bakterierna i tarmen och härifrån går det ofta utför.
Ett barns tarmflora är normalt färdigutvecklad vid tre års ålder, men med all den påverkan jag redovisat ovan så tar det mycket längre tid.
De goda tarmbakterierna har till uppgift att sköta om hormonsystemet, immunförsvar och en massa andra viktiga funktioner.
Lyckohormonet Serotonin tillverkas till 90 % i tarmen, 50 % av Dopamin tillverkas också där.
Ju sämre tarmflora desto sämre produktion av viktiga hormoner för humör och välmående.
Även allergi utvecklas snabbare av dålig tarm, vilket många föräldrar får erfara väldigt tidigt.
Barnet får hudproblem, blir ofta förkylt och luftrörsproblem dyker upp som ett brev på posten.
Allt detta talar inte läkaren om alls, för de kan inte kopplingen mellan de olika funktionerna och vilken påverkan vaccin och antibiotika har.
När barnet då når en ålder av tre matas det ofta med godis, glass, bullar och kakor, chips och andra livsmedel som alla har smakförstärkare i sig.
Tarmfloran kämpar för sin överlevnad.
Redan här kan man börja ana beteendestörningar på en del barn. Autism, mm.
Föräldrarna fortsätter ha fredagsmys och ju äldre barnet blir ju mer legitimt blir det med barnkalas där det dukas upp med sockerbomber.
Tarmfloran kämpar.
Nu börjar humörsvängningarna komma tätare, beteenden ändras och föräldrarna blir oroliga.
Vid fem, sex, sju år drar det iväg och barnet stökar i skolan och hemma är det cirkus.
Här någonstans kommer Farbror doktorn in i bilden igen. Efter lite utredning gnuggar hon eller han händerna och skriver ut lite piller för att få lite ordning och reda.
Vad är det oftast i pillren?
Jo, serotonin. (var i kroppen görs detta hormon?)
Det är inget doktorn säger (knappt vet) och föräldrarna får inga råd om kostförändring eller spel och mobilanvändning.
De fortsätter som vanligt med barnkalas och skärmtid och tarmfloran kämpar.
Senast i förra veckan ringde en mamma från Stockholm. Deras son har autism och efter tio minuter i telefon fick hon mer lättförståelig information än hon fått de senaste tre åren av vårdens olika instanser. Hon hade aldrig hört om hur viktig tarmen är i dessa sammanhang.
Sammanfattning;
Är det mammans "fel"?
Nej, så klart inte. Vi behöver alla skärpa till oss vad det gäller kost och skärmtid.
Vi vuxna måste lära oss mer om det grundläggande, hur våra kroppar funkar och hjälpa våra barn så de slipper äta medicin. Det är inget omöjligt uppdrag snarare ett nödvändigt uppdrag.
Kommentarer
Skicka en kommentar