Hur tänker jag?

Sjukvården idag är väldigt komplicerad, invecklad och bygger inte längre på det grundläggande tänk som det en gång utgick från. Idag får du möta olika doktorer, specialister, sköterskor och allt där emellan innan du ens vet en liten del av ditt problem.
Den gamla tesen, ju fler kockar, börjar mer och mer få ljus på sig.
Självklart beror mycket på all den forskning som läggs ner på att finna nya mediciner och hitta lösningar på sjukdomar, men det snurrar på i en allt högre takt och vi hinner inte med.
Sjukvårdspersonalen går dessutom på knäna. De sprattlar för livet i kvicksand men sjunker allt snabbare.
En del som besöker mig blir förnärmade nästan när jag ifrågasätter deras läkare och hur de tänker men när jag förklarar på ett grundläggande sätt hur allt egentligen hänger ihop säger de, aha!
Kroppen blir sjuk av en anledning och hittar man den så kan man också göra den frisk. Vissa tillstånd är självklart inget att leka med men i de flesta fall är det bara att göra "tvärtom".
Grunden är balans och när en viss obalans infinner sig går det snett.
Vi äter för mycket socker, våra barn äter för mycket socker, vi stressar, ofta helt i onödan, vi piskas på jobbet av en chef som redan har de symtom som du själv håller på att utveckla.
Vi behöver kärlek, värme, mat och vatten.
Jag tänker varmt, kallt, sött och salt.
Saknar kroppen bränsle måste man börja renovera kroppens funktioner och sedan fylla på med bränsle. Precis som en gammal bil. Grundläggande tänk är det som fungerar. Krama någon, smek någon på kinden så får du se vad som händer.