Hokus pokus, igen!

 Idag hörde jag det igen. Fascinerande, men jag förstår det. Hur kan man?

Vi vänder på det och tittar på några av de instrument som används i vården, varje dag, år ut och år in. Är det något vi ifrågasätter? Absolut inte. Vi är tacksamma att de finns och kan hjälpa oss att bli friska. Läkaren kan se på insidan vad som är fel och sedan rätta till det, kanske med operation, kanske med medicin eller till och med bättre mat och motion. 

Ultraljud; sänder ut ljudvågor och instrumentet lyssnar på ekot. De kan visa t.ex. en bild av ett foster, man kan mäta hjärtats aktivitet och använda det till att öka cirkulationen i muskler och ligament, som smärtlindring, mm.

Magnetkamera; ett starkt magnetfält laddar cellerna med energi. När fältet stängs av mäter instrumentet energin från de laddade cellerna och kan sedan ge oss en bild av varje organ i kroppen, vårt skelett, hjärna, blodkärl, osv.

Röntgen; använder radioaktiv strålning som går igenom kroppen och fastnar på en känslig film och visar sedan allt som finns i kroppen eller precis det vi undrar om. 

Samtliga är frekvensinstrument precis som Scio och de andra modellerna som finns. Även EKG, EEG-maskinerna fungerar på samma sätt.

Hur kommer det sig att vi slutar "förstå" eller ifrågasätter utanför vårdbyggnaden?

En läkarutbildning tar ca 10 år om vi skjuter lite högt. Jag har utbildat mig om kroppen och dess funktioner i över 20 år... Jag vet en kvinna i Kiruna som har utbildat sig i över 50 år och min egen pappa har ungefär samma antal år. Vi gör samma sak som vilken läkare som helst, hjälper människor att må bättre. Vi kan inte operera, får inte operera, men det kan inte en allmänläkare heller, men en kirurg kan det. De tar vi hjälp av när det behövs, om det behövs. Jag har ingen vit rock på mig när jag jobbar, men mina kunder blir bättre, friska ändå. Är det inte konstigt?