Debatt om våra barn, eller?

Det dyker upp insändare och artiklar, var och varannan dag, angående barns diagnoser. Även vuxna har ju samma problem. Det handlar om bokstavskombinationer.
Jag har ägnat en del tid åt det här och jag står med ett ben på varje sida, kan man säga. Jag håller med personen i denna artikeln i vissa delar och tar även föräldrarnas parti, så klart. Ska jag vara riktigt hård och bestämd, så menar jag likadant, det finns inte någon direkt skada i hjärnan på dessa ungdomar och barn med adhd. De tester jag gjort, dock få, men ändå helt efter naturen och vetenskapens grunder, så finner jag störningar och framför allt brister. Det rör sig om mineraler främst, men också bristande funktioner som har med hormoner att göra. Detta är inget ovanligt i sig, men på varje individ blir det olika symtom och dessa "klassas"via olika benämningar.

I min klass, då jag gick i skolan, fanns det ett flertal elever som skulle placeras i något av dessa fack idag. De for runt i klassrummet, de pratade högt, satt med fötterna på bänken, brast i koncentrationen, hängde inte med i undervisningen, slogs, åt dåligt och var allmänt stökiga.
Då var det OBS-klass som gällde och de placerades i ett annat klassrum för att övriga elever skulle få lugn och ro.
Idag är det utredning på utredning om varför barnet fungerar som det gör.
Det slutar oftast med medicin som då ska "trimmas in", för att effekten ska bli den önskade.
Medicinen gör att den "riktiga" funktionen uteblir, mer eller mindre, vilket i sin tur stör alla andra funktioner i kroppen.
Jag vet inte allt vad man går igenom på dessa utredningar. Kan någon informera mig om det, så vore det bra. Om det vore enligt min smak, så skulle jag se över precis allt. Främst hur föräldrarna mår och deras val och beteende.

Jag följer en del grupper och där ser det ut som att föräldrarna många gånger ser till sina egna behov, före barnens. Detta känns nog i bröstet att läsa, men det är i alla välmening jag försöker se helheten.
Det frågas om tips för hur man kan vara hemma mer, om det finns fonder för att söka pengar, hur man skriver intyg hit och dit för diverse aktiviteter, vilken medicin som funkar eller inte, hur kan man få medicin, hur bedrövligt man mår, hur hemmet förfaller och hur man bryter ihop av allt elände som denna lilla människa ställer till med.
Vad som också märks tydligt är, hur arga föräldrarna blir när de får "mothugg" från allmänheten eller i liknande artiklar. Det andra jag reagerat på är att det är uteslutande mammor som debatterar och är flitiga i sin sak. Jag har också ställt frågan till just mamman, om hon själv har diagnosen och fått ja till svar vid alla tillfällen. Jag kan förstå de arga också, då hela tillvaron kretsar kring diagnoser, hela dagarna och då är det klart att taggarna åker ut när någon utifrån påstår tvärtom.
Självklart förekommer det fina historier om kramar och att saker och ting fungerar, både med medicin och utan. Jag förstår självklart att barnen står i centrum, men jag kan också förstå att det blir så mycket kring allt detta, att de försvinner lite i sammanhanget.

Jag har fått ytterligare ett hårprov att göra, men jag skulle gärna ta emot fler, kanske tre till. Provet kostar inget att göra och jag bryr mig inte om att sätta in någon behandling i de ev. kommande, om ni inte propsar på. Det vore intressant i bevissyfte och studiesyfte att få visa den röda tråden i proven.
Fundera på det och inboxa vid intresse. Barnet ska ha en diagnos, helst då adhd i detta fallet.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mannen som pratar med hästar; Eddy Blom

Vi söker fler alternativ.

Antidepressiva medel och barn